Dag 17 - Lyxemburgare

Hade tänkt göra ett stopp i Nancy i nordöstra Frankrike, men då milen flöt på ovanligt bra denna förmiddag rullade vi ända till Luxemburg, huvudstad i Storhertigdömet Luxemburg. Luxemburg i Luxemburg är ungefär som Skellefteå i Västerbotten. Nästan exakt samma innvånarantal, nästan exakt lika många bokstäver i namnet, nästan exakt lika långt från Hylte. Men ändå känns Luxemburg i Luxemburg på något sätt ... större ... och coolare!

Kanske berodde det på att trafiken i city var den tätaste hittills, och inte lika sävlig som hos lillebror i norr. Kanske berodde det på att halva befolkningen gick runt i kostym. Och den andra i klänning. Kanske berodde det på butikerna; Dolce & Grabbarna, Armani, Vercase, Luis Vitton, o.s.v. Istället för Runes Rör och Tures Tvätt.

Slank, mot bättre vetande, in i en liten butik på en bakgata för Mårten såg en häftig t-tröja i skyltfönstret. 185 euro skulle dom ha för den. Avböjde köp, trots att motivet var en segerrusig Sylvester Stallone från Rocky I. Hittade dock även ett flertal butiker med humanare prissättning.

Sammanfattningsvis var Luxemburg var en vacker, ren och trevlig stad. Högsta betyg, om det inte varit för trafiken och bristen på parkeringar.

Nöjda och mätta, tack vare Quick Burger, åkte vi mot Bremen i nordvästra Tyskland, för ännu en hotellnatt.

Dag 16 - Klart BÄSTA likörprovningen!

Morgonen inleds med att vi rusar tillbaka till den närliggande mataffären för att införskaffa fransk svartvinbärslikör! Kvällen innan hade Mårten börjat prata om att han önskar hitta en viss likör varpå Malin sagt att hon sett en hel hylla under besöket i köpcentrat. Mårten hade letat men missat hela Cassis-hyllan. Så nu blev det en del inköp.

Å så bar det av till höjdpunkten för dagen - likörmuseet Cassissium! Vi fick ett lite dåligt första intryck av stället då all skrift var på franska och vår enda hjälp var audioguider som knappt fungerade. Sen vändes den negativa stämningen till positiv då det blev dags för likörprovning.

Supercassis - bara bär, men väldigt mycket bär.

Denna genomfördes av en ung tjej som kunde engelska bra och lät oss prova diverse sorter. Hon berättade att hon hade börjat jobba där förra veckan och under sin första provning skulle hjälpa en grupp äldre pensionärer som kommit med buss. Av ovana hällde hon upp på tok för mycket i varje glas vilket resulterade i vinglande - men mycket glada - likörprovare. Vi fick inte lika mycket, dock ändå för mycket, så vi smakade lite och hällde sedan ut för att fortsätta till nästa sort. Jisses vad många olika goda sorter det fanns! De tillverkade nämligen många fler än bara deras främsta märke Cassis (svartvinbär).

Efter provningen blev det några timmars vandrande i stadens centrum då vi inte riktigt vågade sätta oss bakom ratten. Passade på att äta varsin Boef Bourgogne, då vi ju faktiskt befinner oss i just Bourgogne.

Därefter bar det av till Beaune och Mustarderie Falott -  en lokal senapstillverkare! Där fick vi lära oss om senapsfrön, tillverkning av senap samt testa deras olika varianter. Hur mycket vi lärde oss kan ifrågasättas, den obligatoriska guidade turen genomfördes på franska följt av en superkort sammanfattning på engelska. Men det var absolut ett spännande besöksmål ändå. Vi lärde oss iaf. att Dijonsenap nästan uteslutande härstammar från Canada. Vill man ha senap från Dijon, ska man leta efter Mustard Bourgogne. Men då får man å andra sidan inte Dijonsenap. Förvirrande? Ja.

Som avslutning på dagen besökte vi Carrefour Dijon, då Mårten råkat nämna att deras matbutiker alltid är jättejättestora. När vi kom in i gallerian där butiken skulle finnas fick vi var sin karta över shoppingområdet. Ett säkert tecken på en bra galleria, enligt Malin.

Dag 15 - Stryker Provence och åker norrut istället

Inser att vi inte kommer hinna åka söderut igen till södra Frankrike och Provence. Skulle bli allför många mil att beta av norrut under de sista dagarna. Därför stryks alla sevärdheter och upplevelser vi hade inplanerat där och åker istället nordväst mot mellersta och nordöstra Frankrike.

Dags för alperna igen!



Över en mil tunnel. Och inte den enda.

Dags igen för alper, men denna gång tog vi den bekväma, lyxigare - och dyrare - vägen genom massa långa tunnlar :) Första stoppet när vi nåt över gränsen blev Chamonix. Mysigt liten stad med massa turister som skulle åka upp med lift för att se massa bergstoppar, tror att en av dem hette nåt med "Mont Blanc". Efter ha inveterat vår tid och kvarvarande pengar blev beslutet att kolla in stadens centrum, äta lite och sen åka vidare. Vi hade väl fått en övedos av berg vid det laget även så det var ingen större fara :)

Framme i Chamonix

Lunchen utgjordes av det bästa de tre senast besökta länderna. En "Selectione", skulle man kunna beskriva det hela som; Pasta & Pizza från Italien, Creme Caramel från Frankrike samt Chokladmousse från Schweiz. Fast den sistnämnda var nog eg. också fransk, "Mousse Chocolat". Och självklart smakade allt fantastiskt!

Här gräddas de bästa pizzorna i Les Alpes.

Vid maten hinner vi fundera lite på vart vi ska stanna härnäst. Vi fastnar för området kring Dijon.

Vi bilade vidare med Dijon som mål där där vi fick ett rum på hotel Formule 1. Innan vi knoppade in hann vi besöka en shoppinggalleria med bl.a. en jättestor matbutik. De hade ett vinsortiment som Bolaget inte ens kan drömma om ...

Mer fundering inför kommande dag..

Dag 14 - Milanese

Tog tunnelbanan in till city, då vi inte hunnit återhämtat oss från gårdagens trafikproblem. Besökte först Milanos mest kända landmärke - Doumo.

Doooooooooomen.

Efter någon timme i och på Domen gav vi oss planlöst ut på stadens gator. Där hann vi äta ett antal glassar, besöka ett antal Milan-fanshops samt (långt fler) kläd- och delikatessbutiker. De sistnämnda har Malin en ovanligt god förmåga att söka upp och slinka in i. Förmågan att hitta utgången är dock sämre, trots att det oftas är samma dörr som man tidigare gått in genom.

Ingången till gallerian Vittorio Emanuele II.

Nästan som Postgången.

Lunchen förtärdes på Mozzarella Bar, längst upp i ett varuhus bredvid Doumo. Vi har nu börjat förstå varför allt i Italien är så bra. Maten exempelvis; i andra länder - som Sverige - serveras "Blandsallad", "Blandade grönsaker", "Bland-blablabla". Detta skulle aldrig ske Italien, där serveras "Selectione Prociotto", "Selectione Buffalo" och "Selectione Pesto - Tricolore". Man väljer helt enkelt ut det bästa hela tiden. Enkelt, men skitbra!

Enda besvikelsen under dagen var frånvaron av Ibra. Vi såg inte till honom nånstans, däremot syntes hans tröjor överallt. Dom måste ha en slarvig mattris i AC Milan.

Kvällen avrundades med var sin McWrap på hotellrummet, en fantastisk avslutning på en lång dag.

Vi kommer inte riktigt ihåg ... men vi kan ha köpt glass även idag.

Dag 13 - Navigator-bruden lever!

Kör via väst-Österrike till Schweiz och letar upp byn Stein och dess vida berömda ostfabrik Schaukäseri Appenzeller. Lär oss på ett par timmar allt som finns att kunna om osttillverkning, och åker sedan söderut mot Lichtenstein.

Då det hunnit bli sen eftermiddag och allting stängt blir vi inte så imponerade av detta lilla land. Tror inte vi hade varit så imponerade i annat fall heller.

På väg till Vaduz, Furstendömet Lichtensteins huvudstad

Stans gator var prydda med deras frimärke i större format..

Kör ytterligare söderut för att hinna tillbaka till Italien. Hittade, tack vare Mcdonalds fria WiFi-nät, ett billigt 4-stjärnigt hotell strax norr om Milano, och det bar av ditåt. Milanos trafik var inte att leka med måste vi säga! Norr om Milano visade sig också vara Milano, men otroligt nog kommer både bilen och vi helskinnade fram till hotellet efter att ha åkt fel ett otal gånger.

Vår navigator, som mirakulöst återuppstått, kommer aldrig mer att få höra oss klaga på henne. I alla fall inte i hennes närhet ...

På väg in mot Milano var det en rätt stressad Malin som satt bakom ratten när vi kom fram till den sista betalstationen på Autostradan. Reflexmässigt hasplade hon ur sig en av de tre meningar hon kan på Italienska; "Quanta costa?". Bra gjort, men eftersom tanten i luckan inte svarade med någon av de andra två meningarna ("Var är toan?" eller "Ett kilo godis, tack.") förstod Malin ingenting. Och allt blev för en stund än mer förvirrat & stressat.

Inför kommande dagar i Frankrike har Malin därför bara laddat upp med meningar som garanterat inte kommer att användas, t.ex. "Acceptez-vous les Rikskuponger?".

Osttillverkning i full gång..

Dag 12 - Pass upp!

Kring Limone är även vägarna bättre. Winston Churchill kallade t.ex. Via Provincicala för ett av jordens underverk. Så därför begav vi oss av mot bergen igen, till byn Tremonsine. Kolla in biljakten i Bondrullen Quantum of Solace för ett smakprov av vägen!

Bondtunnel!

Bondbrud?

När väl Bondvägen var avklarad satte vi kurs mot Pass de Stelvio, ett vägpass som testats av tv-programmet Top Gear och fått högsta betyg. Olika vägar fanns att ta dit, vi valde den kortare men med mindre vägar. Nog var det mindre vägar allt, speciellt en viss vägsträcka uppför/över ett berg och utan vägräcke. Dessutom för smal för att mötas två bilar på. En skräckupplevelse som dessutom tog flera timmar längre än den andra vägen skulle ta tagit.

Ibland fanns det i alla fall rejäla vägräcken.

The Road is Not Enough (for both of us).

Pustade ut över en middag i Bormio nära gränsen mellan Italien och Schweiz. Sedan var det dags för Stelviopasset som Mårten var mäkta imponerad av (för det har Top Gear sagt att man ska vara). Malin var snarare spyless på krokiga långsamma vägar, där det ibland t.o.m. haglade då vi var riktigt högt upp.

Stelvio. Varken krokigast, smalast eller farligast - men bäst!

Mötande bil, på väg upp ur molnen.

Efter Stelviopasset hamnade vi i det lilla samhället Sluderno och tog in på Hotell Walter. Dagen slutade dock i sorg då vår medresenär från Jönköping helt lagt av. Hon krånglade under dagen, för att sedan vägra hjälpa oss de sista timmarna på kvällen. Kanske har hon surnat ihop p.g.a. att vi kritiserat hennes vägval den sista tiden.

Vart tar vägen vägen?

Dag 11 - Alkoholens dag

Styrde kosan mot Gardasjön i norra Italien. Besökte först Bardolino på sjöns östra sida med alla dess vinodlingar. Gick på både vin- och olivoljemuseum. Köpte viner, trots att vi redan insett att skuffen inte tillåter särskilt mycket extrabagage. Bara tältgrejorna, sovsäckar, madrass osv, tar ju upp halva utrymmet.

En glaaad Mårten inne på vinmuseet!

Rundade Gardasjöns nordspets på aftonen och förärade byn Limone sul Garda med ett besök. Limone visade sig vara den perfekta byn, med allt som vi förväntat oss av Italien! Värmen är varmare, dom svalkande vindarna är svalare, maten är godare & citronerna är gulare. Besökte ett Citronhus och strosade därefter i den medeltida bykärnan och längs stranden.

Köpte flera flaskor Limoncello och andra delikatesser, trots det alltmer trytande bagageutrymme. I Sundsvall på väg söderut föreslog Malin ett IKEA-besök på tillbakavägen. En idé som kan behöva omvärderas.

Började leta hotell jättesent. Igen. Men denna gång gick det smidigt! Sånär som på att innehavaren inte direkt var någon muntergök. Vi lät oss inte nedslås av detta, utan gick ut för att ta oss något drickbart vid vattnet. Drinkarna var – förstås – också bättre här! Raglade tillbaka till surgubbens boning och tog på oss nattmössorna.

En läcker middag - Spaghetti con frutti di mare